Leva med handikappat barn

Min älskade son Oskar föddes 1986.
Han har en hjärnskada som gör honom gravt förståndshandikappad, han kan inte prata och förstår inte något man säger. Han är lätt rörelsehindrad och har svår epilepsi.

Att få ett barn som är så annorlunda innebar förstås en livskris för mig. Inget i livet blev som jag hade tänkt.

Det är många problem att lösa och jag får hantera att många människor blir osäkra när de träffar någon som Oskar.

Jag måste ha många kontakter med personal inom vård, skola, daglig verksamhet och på myndigheter för att vardagen ska fungera.

Men Oskar är en nöjd och glad person som gillar att springa fort nerför en backe, plocka små papperslappar och lyssna på musik. Hans handikapp är kanske inget problem för honom?

Med åren har Oskar och jag hittat ett gott liv för oss båda. Jag har lärt mig oerhört mycket och mitt liv har tagit andra, kanske bättre, vägar än om min son varit en vanlig unge.

Jag berättar och diskuterar vår vardag som stöd för andra anhöriga till handikappade barn och ungdomar. Jag kan även ge en del praktiska råd.

Jag kan berätta om livet med ett handikappat barn för dem som utbildar sig till yrken inom vård, skola och omsorg.

Jag kan ge personal som arbetar med handikappade bilder ur vardagen och diskutera hur man vill bli bemött.